cafeMax

 

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSE NÖDVÄNDIG FÖR REDAN TECKNADE PENSIONSFÖRSÄKRINGAR

Finska Försäkringsbolagens Centralförbund anser att regeringens skattereform beträffande individuella pensionsförsäkringar bör innehålla övergångsbestämmelser där gamla, nu gällande pensionsavtal garanteras samma regler om beskattningen och pensionsåldern som gällde när försäkringen tecknades. Dessutom bör de existerande pensionsförsäkringarna tryggas en tillräcklig övergångsperiod innan beskattningen av dessa försäkringar överförs från förvärvsinkomstbeskattningen till kapitalinkomstbeskattningen.

Även Siva-arbetsgruppens promemoria understryker behovet av tillräckliga övergångsbestämmelser för de gamla avtalen.

Övergångsbestämmelser är nödvändiga för att bevara medborgarnas förtroende för den form av sparande med tanke på utkomsten på äldre dagar som sker på eget initiativ och som uppmuntras av samhället. Beskattningen av frivilliga pensionsförsäkringar och den lägsta pensionsåldern har även tidigare varit föremål för lagändringar. Dock har man aldrig tidigare ingripit i beskattningen och pensionsåldern i fråga om gällande pensionsavtal, utan dessa har alltid tryggats genom övergångsbestämmelser, framhåller Centralförbundet i sitt utlåtande.

Centralförbundet efterlyser pensionspolitiskt perspektiv i Siva-förslagen

Fokuseringen på pensionsförsäkring och det långsiktiga sparandets framtida utveckling har lett till att Siva-arbetsgruppens förslag är inriktade på landets pensionspolitik. Men synvinkeln begränsar sig dock till den finansiella marknaden och beskattningen och förbiser den individuella pensionsförsäkringens roll som en kompletterande del av det totala pensionsskyddet. Därför bör arbetsgruppens förslag inte godkännas som sådana, utan förslagen bör gås igenom på nytt i ett pensionspolitiskt perspektiv, sägs det i utlåtandet.

Centralförbundet lyfter i sitt utlåtande också fram betydelsen av kapital- och solvenskraven på de bolag som tillhandahåller pensionsskydd. Syftet med kraven är att trygga kundens ställning så att kunden under alla förhållanden får de ersättningar och pensioner han är berättigad till.

Arbetsgruppen ser solvenskraven som en kostnadsökande faktor och inte som en nödvändig förutsättning för tryggande av verksamheten. Arbetsgruppens förslag om betydligt lägre solvensgränser för andra tillhandahållare av långtidssparande än för livbolagen skulle leda till snedvriden konkurrens, vilket inte vore en bra lösning med tanke på kundskyddet, påpekar Centralförbundet.

Kaupunki-info iBook URL

BLÅ FLAGG I BÅTHAMNEN ELLER PÅ BADSTRANDEN ÄR ETT TECKEN PÅ ATT MAN BEAKTAR MILJÖN

Idag kan 23 båthamnar och sex badstränder i Finland hissa symbolen för internationell Blå Flagg.

”Standarden på hamnarna har bibehållits, men kriterier för Blå Flagg skärps hela tiden. Den miljöfostrande biten får allt större tyngd vid beviljande av Blå Flagg, och för många marinor är det besvärligt att vid sidan av allt annat arbete fundera på hur man ska berätta om miljöfrågor för sina kunder. Hamnarna ska också göra upp en egen miljöpolicy, med andra ord en plan för hur de på längre sikt tänker sköta miljöfrågorna”, berättar kampanjsekreterare Aija Bäckström på Håll Skärgården Ren rf.

”Med gott samvete kan vi säga att de hamnar som fått utmärkelsen är verkliga föredömen i miljöfrågor”, säger Bäckström berömmande.

Håll Skärgården Ren rf är en organisation som båtfolket känner väl. I mer än 30 år har föreningen upprätthållit Sopsälle-terminalerna som är till för båtfolkets sopor. Föreningens verksamhet har i allt högre grad under de senaste åren bestått av att informera om miljöfrågor, och att driva fristående projekt som förbättrar vattendragens kvalitet och användning enligt principen för hållbar utveckling. Föreningen har koordinerat Blå Flagg-kampanjen i Finland sedan år 1990; egentligen är det Blå Flagg-kommittén som leder kampanjen. Kommittén består av yrkesfolk i båtbranschen och sådana som arbetar med vattenområdenas rekreationsanvändning. För badsträndernas del samordnas kampanjen av Finlands miljöcentral som har den sakkunskap som behövs exempelvis i vattenkvalitetsfrågor.

”Blå Flagg är en egen fristående, internationell kampanj, som leds från Danmark”, konstaterar Bäckström och berättar att Blå Flagg är den internationella stiftelsens för miljöfostran FEEs största kampanj. Stiftelsen driver i daghem och skolor en annan kampanj, Grön Flagg, som också samordnas av Håll Skärgården Ren rf. Blå Flagg-kampanjen drivs i Europa sedan 16 år tillbaka, men till exempel i de nya östeuropeiska medlemsnationerna, i Sydafrika och det Karibiska området spelar Blå Flagg i dag en mycket stor roll för den marina miljöns utveckling för rekreation, så att belastningen på naturen ska hållas inom rimliga gränser. I andra delar av världen är speciellt Blå Flagg-kampanjen för badstränder betydligt större och synligare än Blå Flagg-kampanjen för hamnar; i Finland har hamnarna mer än badstränderna tagit kampanjen till sig.

Båthamnarna har under de senaste tio åren utvecklats med svindlande fart, och med åren har så många hamnar varit med i Blå Flagg-kampanjen att miljöfrågorna redan nu uppmärksammas ganska automatiskt i många hamnar, även om dessa inte skulle flagga med Blå Flagg. ”Den blå flaggan är inte ett egenvärde, men ett miljöcentrerat tänkande i båthamnarna och badstränderna är det”, framhåller Bäckström.

 


På svenska

FRAMSIDA

 
FÖRSLAG TILL ÅRETS SÄKERHETSBRAGD 2004

Kampanjen mot hemolycksfall ber intresserade komma med förslag till mottagare av priset Årets säkerhetsbragd 2004.
Priset utdelas för en betydande idé eller åtgärd som på ett avgörande sätt bidragit till att förebygga olyckor i hemmet eller på fritiden. Vid beviljandet av priset fästs särskild upp-märksamhet vid åtgärder som främjat det olycksförebyggande samarbetet i kommunen.

Prissumman 5 000 euro

Sänd in förslagen senast 31.5.2004 under adressen: Joona Vuorenpää, Finska Försäkringsbolagens Centralförbund, Bulevarden 28, PB 214, 00121 Helsingfors. Vinnaren offentliggörs i samband med den nationella Olycksfallsdagen, fredagen den 13 augusti 2004.

Fjolårets pris Årets säkerhetsbragd 2003 tilldelades Kervo stad. I Kervo har olika instanser bedrivit förtjänstfullt samarbete för att förebygga hemolycksfall bland äldre människor och staden har satsat mycket på att förbättra invånarnas säkerhet.

Tävlingen Årets säkerhetsbragd har sin bakgrund i det oroväckande stora antalet olycksfall som sker i hemmet och under fritiden. Varje dag inträffar det i Finland över 2 000 hem- och fritidsolycksfall som resulterar i kroppsskada. I olycksfallen omkommer varje dag sex personer. Ändå kunde åtminstone varannan olycka ha gått att förebygga.

Kampanjen mot hemolycksfall bedrivs av social- och hälsovårdsministeriet, inrikes-ministeriet, Stakes, Centret för hälsofrämjande, Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland och Finska Försäkringsbolagens Centralförbund i samarbete med FRK och Finlands Kommunförbund.

 
Bättre att vara förutseende än att ångra sig efteråt
SUNT FÖRNUFT KAN FÖREBYGGA HALKOLYCKOR

 

Text: Leena Kokko

Bosse Bilist gick en tidig morgon energiskt från parkeringshallen till sin arbetsplats, när han plötsligt halkade omkull. Vid första hjälpen konstaterades en fraktur i högra handleden. Paula Pensionär skyndade sig över gården till busshållplatsen. Hon skulle ta hand om sin febersjuka sonson, men i brådskan halkade hon så illa att hon hamnade hon på sjukhus med en höftfraktur.

Vinterhalkan kommer som en överraskning varje år. Halkolyckor är den vanligaste typen av olycksfall som drabbar fotgängare vintertid. Över 50.000 fotgängare tvingas uppsöka vård efter att ha halkat och skadat sig. Halkan kan också kräva liv - år 2002 omkom 11 personer till följd av halkolyckor.

- De allmännaste skadorna när folk halkar omkull är frakturer på armar och ben, krosskador och vrickningar, nämner professor Pekka Kannus vid Tammerfors universitet, specialist på olycksfallsförebyggande. Han och hans forskargrupp har under de senaste åren ingående studerat fallolyckor och publicerat sina rön i ledande medicinska tidskrifter.

Mot slutet av året är det dags för julfester, intensivt shoppande och helger som får folk att vara i farten mer än vanligt. Ouppmärksamhet till följd av brådska och stress kan resultera i olycksfall som blir dyra både för den drabbade själv och för samhället.

- De allvarligaste skadorna vid fallolyckor är höftfrakturer och skallskador samt t.ex. underbens-, lårbens-, ryggrads- och överarmsfrakturer, berättar Kannus. Dessa skador, som särskilt drabbar äldre, hör också till dem som är svårast och dyrast att behandla. Årligen måste 30.000 - 40.000 personer i Finland behandlas på sjukhus för skador till följd av fall.

En höftfraktur är smärtsam för patienten och kräver lång konvalescens. Totalkostnaderna för en höftfraktur under det första året efter skadan uppgår till ca 14.000 - 20.000 euro. Beloppet omfattar en rad olika kostnader. Höftfrakturpatientens vård på sjukhus står för ungefär hälften av summan, berättar Kannus.

Paula Pensionär är bäddpatient i nästan en och en halv månad på grund av höftfrakturen, först tio dagar på det sjukhus där hon opereras och sedan en månad på hälsocentralens bäddavdelning. Läkemedel, fysikalisk rehabilitering, hemhjälp och nödvändiga hjälpmedel kostar också. Även om merparten betalas av skattemedel blir det också en hel del kostnader för den drabbade själv, bl.a. självriskandelar. Ensamboende pensionären Paula måste i några månaders tid anlita hemvårds- och måltidstjänster. Dessutom blir hennes livskvalitet försämrad för en lång tid framåt, kanske permanent. Frakturen kanske läks långsamt och den kan också lämna bestående nedsättning av funktionsförmågan, i värsta fall så att Paula måste tas in på vårdinrättning.

Bosse Bilists skadade handled var gipsad i fem veckor. Lyckligtvis behövdes inte kirurgiska åtgärder. En flera veckor lång sjukledighet stör den drabbades och familjens liv på många sätt och får också konsekvenser på arbetsplatsen. Dessutom orsakar ett olycksfall ekonomiska förluster, trots dagpenning med stöd av sjukförsäkring.

Vem ansvarar?

- Det att man tryggt skall kunna röra sig i vinterhalkan är något som alla ansvarar för, betonar professor Pekka Kannus. Ansvaret bärs av hela samhället: individerna, hälsovården, arbetsplatserna, försäkringsbolagen, kommunerna och staten.

Kostnaderna för vården av de halkskadade och för andra konsekvenser beräknas vara fem gånger så stora som kostnaderna för gatuunderhållet.

Underhållet av gator och allmänna områden åligger staden, medan fastighetsägaren ansvarar för underhållet av gångbanor och gårdsområden. Om en fotgängare halkar på en dåligt skött gångväg och blir skadad är fastigheten ersättningsskyldig. Förutom att snöskottning och sandning ombesörjs är också tillräcklig belysning en viktig trygghetsfaktor. Särskilt viktigt är underhållet av fastigheters yttertrappor. Stadiga ledstänger gör det säkrare för både äldre personer och barn att röra sig.

Underhållsskyldigheten grundar sig på lag, och försummelse leder till påföljder. Om ansvar konstateras kan ersättningarna bli betydande.

I underhållet av gångbanor finns stora regionala skillnader och övervakningen är ganska ringa. Särskilt frekventa är halkolyckor på trottoarer i stadscentra.

För allas trygghet är det bra om de som bor i fastigheten aktivt påtalar eventuella brister i underhållet av gångbanor och gårdar.

Vinterskor och gångstavar

- Till det som individen själv kan göra är att välja lämpliga skor med grovmönstrad sula eller halkskydd undertill och låta bli att utsätta sig för risker i halkan exempelvis under alkoholpåverkan, påpekar Pekka Kannus. Rusa alltså inte iväg i dansskorna från lillajulsfesten till taxikön.

Ordentliga vinterskor är en billig försäkring när det är halt ute. Låt en skomakare förse skorna med nya sulor om det behövs. Hos skomakaren kan man också köpa halkskydd att fästa på skorna.

Vinterföre är ingen anledning att undvika att röra sig utomhus. Det gäller bara att vara ordentligt rustad.

Äldre personer rekommenderas att använda gångstöd eller höftskydd när de rör sig ute i halka. Med ökande ålder försämras balansen och rörelseförmågan, och därför kan gångstavar, promenadkäpp eller rollator vara bra hjälpmedel, framhåller Kannus.

- Glädjande många har de senaste åren börjat ägna sig åt stavgång. Med stavar till stöd vågar man sig ut på promenader också i sämre väder.

Sin beredskap att klara av halka kan man, förutom med lämpliga skor och hjälpmedel, också förbättra med regelbunden styrke- och balansträning. Det är ett utmärkt sätt att minska fallrisken, understryker Kannus.

- Vetenskapliga studier har visat att regelbunden styrke- och balansträning förbättrar balansen, koordination, muskelkraften och rörelsesäkerheten hos äldre och därigenom minskar förekomsten av fallolyckor med 20 - 50 procent, säger professor Kannus.

Valet av motionstidpunkt är också viktigt: morgnar med halka lönar det sig att vänta tills sandningen är skött innan man ger sig ut. Och i dagsljus rör man sig tryggare.

Om olyckan ändå är framme?

Och om du trots alla försiktighetsmått ändå halkar omkull?

Ligg först kvar där du fallit, pröva om armar och ben fungerar och känn efter var det gör ont. Om du inte kan stöda på lemmarna, res dig inte, utan kalla på hjälp t.ex. genom att ropa eller använda din mobiltelefon. Uppsök läkare vid alla allvarligare skador, råder professor Pekka Kannus.

Om du som förbipasserande ser någon som råkat ut för en fallolycka, kontrollera personens medvetandenivå genom tilltal. En medvetslös person bör försiktigt vändas i framstupa sidoläge och ambulans tillkallas. Försäkra dig om att den drabbade andas och påbörja basal hjärt-lungräddning vid behov. Är personen vid medvetande, fråga var det gör ont. Om personen slagit huvudet i fallet är det viktigt att iaktta medvetandenivån. Lugna den som fallit. Kontrollera rörelseförmågan i armar och ben.

- Förutsatt att de nedre extremiteterna är oskadda och ingen skallskada eller yrsel förekommer kan du hjälpa personen att stiga upp. Vid minsta förekomst av allvarligare skador till följd av fallet bör den drabbade uppmanas att söka läkarhjälp, säger Kannus.

Vem ersätter?

Ersättning för halkolyckor söks hos den som är skyldig att underhålla den plats där olyckan inträffat. Uppkomsten av ersättningsansvar förutsätter att fastighetsägaren inte har skött sandning eller annat underhåll på adekvat sätt. De som har hand om underhållet av trottoarer och gårdsplaner är skyldiga att vara särskilt omsorgsfulla, vilket innebär att även ringa oaktsamhet ger upphov till ersättningsansvar.

Ersättningsskyldig vid en halkolycka på gatan är ägaren till den fastighet som gränsar till olycksplatsen. Husbolag har vanligen en ansvarsförsäkring. Den skadade bör omedelbart kontakta husbolagets disponent, som gör skadeanmälan till försäkringsbolaget. Dessutom är det skäl att se till att husbolaget får eventuella vittnes- och läkarutlåtanden samt kvitton på utgifter som skadan orsakat.

Om olyckan inträffar på en trottoar eller ett övergångsställe som staden är skyldig att underhålla riktas ersättningsanspråken till staden. Byggnadskontoret upplyser om vilken instans som ansvarar för skadeplatsens underhåll.

Den skadade kan också söka ersättning från sin egen olycksfallsförsäkring och åtminstone underrätta sitt försäkringsbolag om skadan.

Bosse Bilist kan alltså rikta ersättningsanspråk till det husbolag som äger tomten och ansvarar för halkbekämpningen. Om han hade halkat på sin egen gård när han gått ut till postlådan för att hämta morgontidningen, kunde han ha sökt ersättning bara från en eventuell frivillig olycksfallsförsäkring.

Paula Pensionär halkade hemma på gården till det radhusbolag där hon bor. Det komplicerar frågan om ersättningsskyldigheten. I det lilla radhushusbolaget sköts fastighetsunderhållet av de boende i tur och ordning enligt en lista. Ansvaret bärs i detta fall av den som enligt listan hade i uppgift att sanda gårdens gångvägar.

En fotgängare skall kunna visa platsen där han eller hon halkat men behöver inte bevisa att gångbanan varit hal. Den som halkat bör se till att händelseförloppet relateras noggrant i olika handlingar. Om det finns vittnen bör man ta upp deras kontaktuppgifter. Dessutom är det till nytta att informera fastighetsägaren om halkolyckan så snabbt som möjligt.

Det är bättre att vara förutseende än att ångra sig efteråt. Den inställningen lämpar sig för var och en i vintertrafiken. Hänsyn till andra kan rentav förebygga olycksfall. Det kan exempelvis handla om att sköta om sandning eller saltning när halkan överraskar.