|
Text:
Leena Kokko
Bosse
Bilist gick en tidig morgon energiskt från
parkeringshallen till sin arbetsplats, när han plötsligt
halkade omkull. Vid första hjälpen konstaterades en
fraktur i högra handleden. Paula Pensionär skyndade
sig över gården till busshållplatsen. Hon skulle ta
hand om sin febersjuka sonson, men i brådskan halkade
hon så illa att hon hamnade hon på sjukhus med en höftfraktur.
Vinterhalkan
kommer som en överraskning varje år. Halkolyckor är
den vanligaste typen av olycksfall som drabbar fotgängare
vintertid. Över 50.000 fotgängare tvingas uppsöka vård
efter att ha halkat och skadat sig. Halkan kan också
kräva liv - år 2002 omkom 11 personer till följd av
halkolyckor.
-
De allmännaste skadorna när folk halkar omkull är
frakturer på armar och ben, krosskador och
vrickningar, nämner professor Pekka Kannus vid
Tammerfors universitet, specialist på olycksfallsförebyggande.
Han och hans forskargrupp har under de senaste åren
ingående studerat fallolyckor och publicerat sina rön
i ledande medicinska tidskrifter.
Mot
slutet av året är det dags för julfester, intensivt
shoppande och helger som får folk att vara i farten
mer än vanligt. Ouppmärksamhet till följd av brådska
och stress kan resultera i olycksfall som blir dyra både
för den drabbade själv och för samhället.
-
De allvarligaste skadorna vid fallolyckor är höftfrakturer
och skallskador samt t.ex. underbens-, lårbens-,
ryggrads- och överarmsfrakturer, berättar Kannus.
Dessa skador, som särskilt drabbar äldre, hör också
till dem som är svårast och dyrast att behandla. Årligen
måste 30.000 - 40.000 personer i Finland behandlas på
sjukhus för skador till följd av fall.
En
höftfraktur är smärtsam för patienten och kräver
lång konvalescens. Totalkostnaderna för en höftfraktur
under det första året efter skadan uppgår till ca
14.000 - 20.000 euro. Beloppet omfattar en rad olika
kostnader. Höftfrakturpatientens vård på sjukhus står
för ungefär hälften av summan, berättar Kannus.
Paula
Pensionär är bäddpatient i nästan en och en halv månad
på grund av höftfrakturen, först tio dagar på det
sjukhus där hon opereras och sedan en månad på hälsocentralens
bäddavdelning. Läkemedel, fysikalisk rehabilitering,
hemhjälp och nödvändiga hjälpmedel kostar också.
Även om merparten betalas av skattemedel blir det
också en hel del kostnader för den drabbade själv,
bl.a. självriskandelar. Ensamboende pensionären
Paula måste i några månaders tid anlita hemvårds-
och måltidstjänster. Dessutom blir hennes
livskvalitet försämrad för en lång tid framåt,
kanske permanent. Frakturen kanske läks långsamt och
den kan också lämna bestående nedsättning av
funktionsförmågan, i värsta fall så att Paula måste
tas in på vårdinrättning.
Bosse
Bilists skadade handled var gipsad i fem veckor.
Lyckligtvis behövdes inte kirurgiska åtgärder. En
flera veckor lång sjukledighet stör den drabbades
och familjens liv på många sätt och får också
konsekvenser på arbetsplatsen. Dessutom orsakar ett
olycksfall ekonomiska förluster, trots dagpenning med
stöd av sjukförsäkring.
Vem
ansvarar?
-
Det att man tryggt skall kunna röra sig i
vinterhalkan är något som alla ansvarar för,
betonar professor Pekka Kannus. Ansvaret bärs av hela
samhället: individerna, hälsovården,
arbetsplatserna, försäkringsbolagen, kommunerna och
staten.
Kostnaderna
för vården av de halkskadade och för andra
konsekvenser beräknas vara fem gånger så stora som
kostnaderna för gatuunderhållet.
Underhållet
av gator och allmänna områden åligger staden, medan
fastighetsägaren ansvarar för underhållet av gångbanor
och gårdsområden. Om en fotgängare halkar på en dåligt
skött gångväg och blir skadad är fastigheten ersättningsskyldig.
Förutom att snöskottning och sandning ombesörjs är
också tillräcklig belysning en viktig
trygghetsfaktor. Särskilt viktigt är underhållet av
fastigheters yttertrappor. Stadiga ledstänger gör
det säkrare för både äldre personer och barn att röra
sig.
Underhållsskyldigheten
grundar sig på lag, och försummelse leder till påföljder.
Om ansvar konstateras kan ersättningarna bli
betydande.
I
underhållet av gångbanor finns stora regionala
skillnader och övervakningen är ganska ringa. Särskilt
frekventa är halkolyckor på trottoarer i stadscentra.
För
allas trygghet är det bra om de som bor i fastigheten
aktivt påtalar eventuella brister i underhållet av gångbanor
och gårdar.
Vinterskor
och gångstavar
-
Till det som individen själv kan göra är att välja
lämpliga skor med grovmönstrad sula eller halkskydd
undertill och låta bli att utsätta sig för risker i
halkan exempelvis under alkoholpåverkan, påpekar
Pekka Kannus. Rusa alltså inte iväg i dansskorna från
lillajulsfesten till taxikön.
Ordentliga
vinterskor är en billig försäkring när det är
halt ute. Låt en skomakare förse skorna med nya
sulor om det behövs. Hos skomakaren kan man också köpa
halkskydd att fästa på skorna.
Vinterföre
är ingen anledning att undvika att röra sig utomhus.
Det gäller bara att vara ordentligt rustad.
Äldre
personer rekommenderas att använda gångstöd eller höftskydd
när de rör sig ute i halka. Med ökande ålder försämras
balansen och rörelseförmågan, och därför kan gångstavar,
promenadkäpp eller rollator vara bra hjälpmedel,
framhåller Kannus.
-
Glädjande många har de senaste åren börjat ägna
sig åt stavgång. Med stavar till stöd vågar man
sig ut på promenader också i sämre väder.
Sin
beredskap att klara av halka kan man, förutom med lämpliga
skor och hjälpmedel, också förbättra med
regelbunden styrke- och balansträning. Det är ett
utmärkt sätt att minska fallrisken, understryker
Kannus.
-
Vetenskapliga studier har visat att regelbunden
styrke- och balansträning förbättrar balansen,
koordination, muskelkraften och rörelsesäkerheten
hos äldre och därigenom minskar förekomsten av
fallolyckor med 20 - 50 procent, säger professor
Kannus.
Valet
av motionstidpunkt är också viktigt: morgnar med
halka lönar det sig att vänta tills sandningen är
skött innan man ger sig ut. Och i dagsljus rör man
sig tryggare.
Om
olyckan ändå är framme?
Och
om du trots alla försiktighetsmått ändå halkar
omkull?
Ligg
först kvar där du fallit, pröva om armar och ben
fungerar och känn efter var det gör ont. Om du inte
kan stöda på lemmarna, res dig inte, utan kalla på
hjälp t.ex. genom att ropa eller använda din
mobiltelefon. Uppsök läkare vid alla allvarligare
skador, råder professor Pekka Kannus.
Om
du som förbipasserande ser någon som råkat ut för
en fallolycka, kontrollera personens medvetandenivå
genom tilltal. En medvetslös person bör försiktigt
vändas i framstupa sidoläge och ambulans tillkallas.
Försäkra dig om att den drabbade andas och påbörja
basal hjärt-lungräddning vid behov. Är personen vid
medvetande, fråga var det gör ont. Om personen
slagit huvudet i fallet är det viktigt att iaktta
medvetandenivån. Lugna den som fallit. Kontrollera rörelseförmågan
i armar och ben.
-
Förutsatt att de nedre extremiteterna är oskadda och
ingen skallskada eller yrsel förekommer kan du hjälpa
personen att stiga upp. Vid minsta förekomst av
allvarligare skador till följd av fallet bör den
drabbade uppmanas att söka läkarhjälp, säger
Kannus.
Vem
ersätter?
Ersättning
för halkolyckor söks hos den som är skyldig att
underhålla den plats där olyckan inträffat.
Uppkomsten av ersättningsansvar förutsätter att
fastighetsägaren inte har skött sandning eller annat
underhåll på adekvat sätt. De som har hand om
underhållet av trottoarer och gårdsplaner är
skyldiga att vara särskilt omsorgsfulla, vilket innebär
att även ringa oaktsamhet ger upphov till ersättningsansvar.
Ersättningsskyldig
vid en halkolycka på gatan är ägaren till den
fastighet som gränsar till olycksplatsen. Husbolag
har vanligen en ansvarsförsäkring. Den skadade bör
omedelbart kontakta husbolagets disponent, som gör
skadeanmälan till försäkringsbolaget. Dessutom är
det skäl att se till att husbolaget får eventuella
vittnes- och läkarutlåtanden samt kvitton på
utgifter som skadan orsakat.
Om
olyckan inträffar på en trottoar eller ett övergångsställe
som staden är skyldig att underhålla riktas ersättningsanspråken
till staden. Byggnadskontoret upplyser om vilken
instans som ansvarar för skadeplatsens underhåll.
Den
skadade kan också söka ersättning från sin egen
olycksfallsförsäkring och åtminstone underrätta
sitt försäkringsbolag om skadan.
Bosse
Bilist kan alltså rikta ersättningsanspråk till det
husbolag som äger tomten och ansvarar för halkbekämpningen.
Om han hade halkat på sin egen gård när han gått
ut till postlådan för att hämta morgontidningen,
kunde han ha sökt ersättning bara från en eventuell
frivillig olycksfallsförsäkring.
Paula
Pensionär halkade hemma på gården till det
radhusbolag där hon bor. Det komplicerar frågan om
ersättningsskyldigheten. I det lilla radhushusbolaget
sköts fastighetsunderhållet av de boende i tur och
ordning enligt en lista. Ansvaret bärs i detta fall
av den som enligt listan hade i uppgift att sanda gårdens
gångvägar.
En
fotgängare skall kunna visa platsen där han eller
hon halkat men behöver inte bevisa att gångbanan
varit hal. Den som halkat bör se till att händelseförloppet
relateras noggrant i olika handlingar. Om det finns
vittnen bör man ta upp deras kontaktuppgifter.
Dessutom är det till nytta att informera fastighetsägaren
om halkolyckan så snabbt som möjligt.
Det
är bättre att vara förutseende än att ångra sig
efteråt. Den inställningen lämpar sig för var och
en i vintertrafiken. Hänsyn till andra kan rentav förebygga
olycksfall. Det kan exempelvis handla om att sköta om
sandning eller saltning när halkan överraskar. |